Ibland händer det att tankarna svävar iväg utan att man riktigt styr över dem själv. Häromdagen satt jag uppe på taket på huset jag bor i. Jag blickade ut över takåsarna och lät tankarna sväva fritt i höjd med de svarta och röda taken omkring mig. De flög ut över staden och tog in livet som pågick under dem. De svävade ner mellan huskropparna och gungande ner i takt med vindarna. Landade precis ovanför ett par som bråkade om vems tur det var att ta hunden på långpromenad. Tankarna fortsatte längre bort på gatan och stannade till utanför ett bageri där det luktade himmelskt från nybakade kanelbullar. En katt stannade upp utanför bageriet och lät nosen fyllas av den fantastiska doften. En lång man kommer ut genom dörren och skrämmer bort katten som springer in i en gränd och försvinner. Tankarna svävar vidare och passerar en skylt som lyder: Naprapat Odenplan. Innanför fönstret med tonade rutor hörs ett klagande ljud från någon som får sin rygg korrigerad. Tankarna stannar upp och känner smärtan som strålar ut från personen bakom fönstret. Snabbt stiger tankarna upp över takåsarna istället. De tar sig vidare ut över vattnet i staden, passerar strax över huvudet på en kvinna i en båt som är på väg mot Slussen för att styra vidare ut i skärgården. Kvinnans hatt blåser av när tankarna susar förbi och hon vänder sig hastigt om för att fånga den, men det är för sent. Hatten ligger redan i vattnet och gungar som en liten, liten båt ute på öppet hav. Svordomarna stiger från kvinnan och tankarna skyndar sig snabbt därifrån. Efter en stor sväng över vattnet kommer de tillbaka och landar bredvid mig på taket. Ett litet kort ögonblick vilar vi båda utan att så mycket som en krusning i medvetandet stör oss. Ögonblicket är dock snabbt över och allt som ska göras under dagen sköljer över oss. Vi går tillbaka ner till lägenheten och tar tag i att göra frukost till fem hungriga barn som ska iväg till förskola och skola. Men ögonblicket av stillhet gör hela skillnaden för dagen.

naprapat odenplan